Samuel 1
Cjapitui: 1 > 2 > 3 > 4 > 5 > 6 > 7 > 8 > 9 > 10
Cjapitul 1
ELI E SAMUEL
Pelegrins tal santuari di Silo
Al jere un om di Ramataim, un zufit de mont di Efraim, ch'al veve non Elkane, fî di Jerocam, fî di Eliau, fî di Tocu, fî di Zuf, un efraimit.Al veve dôs feminis: une e veve non Ane e chê âtre Penine; ma biel che Penine e veve fruz, Ane no 'n' veve.
Ogni an, chest om al leve sù de sô sitât par preâ e par fâj un sacrifici al Signôr des schiriis a Silo; lassù a funzionavin come predis dal Signôr i doi fîs di Eli, Ofni e Pincas.Une dì Elkane al ufrì un sacrifici. Al veve usance di dâj un pôs di tocs a la sô femine Penine e a duc' i siei fîs e fiis,
e j 'n' dè dome un tocut a Ane, seben che lui al tignive par Ane, ma il Signôr j veve sierât il grim.
Chê âtre, gjelose, le tacave par fâle inrabiâ parvie che il Signôr al veve fat in mût che no cjapas sù.
E a sucedeve ogni an chê liende, ogni volte ch'a levin sù tal templi dal Signôr; jê j faseve une vite sole.
Ane e tacà a vaî e no cerçà bocjade.
Alore Elkane, il so om, j disè: “Ane, parcè vaistu po e no mangjstu nuje? Parcè mo sestu avilide? Jo no valio par te miei che no dîs fîs?”.
Dopo ch'a verin mangjât in Silo e bevût, Ane e jevà sù e a lè denant dal Signôr. Il predi Eli al jere sentât su la sô sente, cuintri l'antîl de puarte, tal santuari dal Signôr.
Tal marum dal so spirt, jê e preave il Signôr e si passeve dome di vaî.
E fasè chest avôt: “O Signôr des schiriis! Se tu cjalarâs la streme de tô sierve, se tu t'impensarâs di me, se no tu lassarâs di bande la tô sierve e tu j darâs un frut, alore jo j al dares al Signôr par dute la sô vite e il rosôr nol passares parsore dal so cjâf”.Stant che le tirave a lunc cu la sô prejere denant dal Signôr, Eli le cjalave te bocje.
Ane e fevelave bas bas: i siei lavris si movevin ma no si sintive la sô vôs, e Eli al pensà ch'e fos cjoche.
Alore Eli j disè: “Intindistu di tirâle trop a lunc, cjoche come che tu sês? Va a sancirâti!”.
Ma Ane j rispuindè: “No, paron; o soi dome une femine avilide. No ài cerçât ni un got di vin ni nissune âtre bevande ch'e scjalde. O sbrochi la mê anime denant dal Signôr.
No sta cjapâ la tô sierve par une pôc di bon. O ài fevelât fin cumò dome parceche o soi saceade di passion e di marum”.
Alore Eli j rispuindè: “Va in pâs, e che il Diu di Israel ti dedi ce che tu j às domandât”.
“Che la tô sierve e puedi cjatâ gracie denant dai tiei vôi!” disè la femine, e s'indi lè pe sô strade; e mangjà e la sô muse e cjapà un fregul di colôr.
Nassite e consacrazion di Samuel
A jevàrin denant dì e dopo di jessisi butâz cu la muse par tiere denant dal Signôr, a tornàrin indaûr e a rivàrin cjase, a Rame. Elkane al lè cu la sô femine Ane e il Signôr s'impensà di jê.
Ane e cjapà sù e, spirât il timp, e parturì un frut che j metè non Samuel “parceche - disè - j al ài domandât al Signôr”.Elkane, il so om, al lè sù cun dute la famee par ufrîj al Signôr il sacrifici di ogni an e sodisfâ l'avôt.
Ane però no lè sù e j disè al om: “No prime che il frut al sedi distetât! In chê volte lu menarai sù ancje lui; lu puartarai denant dal Signôr e al restarà alì par simpri”.
Elkane, il so om, j rispuindè: “Fâs cemût che tu crodis e spiete cuanche al sarà distetât. Che il Signôr al fasi ce ch'al à dit!”. Cussì la femine e restà e j dè di tete al frut fintremai ch'al fo discjolt.
Cuanche al fo distetât, s'al menà cun sè puartant daûrsi ancje un manzut di tre agns, un efa di farine e une bufule di vin e lu puartà dentri tal templi dal Signôr a Silo; il frut al jere ancjemò di nît.A ufririn il manzut e a menàrin il frut denant di Eli.
Jê j disè: “Par plasê, paron! Come ch'al è vêr che tu sês vîf, paron, jo o soi la femine ch'e jere daprûf di te culì a preâ il Signôr.
Jo o preavi par chest frut e il Signôr mi à esaudide di ce che j ài domandât.
Cumò mi tocje a mi di dâjal al Signôr par duc' i dîs de sô vite: al è cedût al Signôr”. E li si butàrin in genoglon denant dal Signôr.
Cjapitui: 1 > 2 > 3 > 4 > 5 > 6 > 7 > 8 > 9 > 10
