BIBIE IN LINIE

Cjapitul 2

PRIN DISCORS DI MOSÈ

Passaç par Edom

2 1 Podopo o vin fate girevolte e o sin partîts pal desert, de bande dal mâr di Suf come che al veve ordenât il Signôr. Par zornadis e zornadis o vin girât torator de mont di Seir. 2 Alore il Signôr mi à dit: 3 O vês girât avonde torator de mont: cumò cjapait la strade par in sù. 4 E dài chest ordin al popul: O stais par passâ pe tiere dai vuestris fradis, i fîs di Esaù, che a stan a Seir. a àn rivuart di vualtris ma stait ben in vuaite. 5 No stait a stiçâju parcè che jo no us doi fregul de lôr tiere, nancje pe lungjece di un pît: la mont di Seir je ài dade a Esaù che al sedi paron lui. 6 La spese che o mangjarês, paiaitle su la brucje; comprait cui bêçs l’aghe di bevi. 7 Il Signôr to Diu ti à benedît in dut ce che tu âs fat e al à veglât su la tô strade a traviers di chest grant desert. A son biel corant’agns che il Signôr to Diu al è cun te e no ti à mai mancjât nuie.

8 E cussì o vin scjavaçât i nestris fradis, i fîs di Esaù che a son a stâ a Seir, pe strade de Arabe, di Elat e di Ezion-Gheber; daspò, gambiant troi, o vin cjapade la strade dal desert di Moab.

Passaç par Moab

9 Alore il Signôr mi à dit: No sta tacâ Moab, no sta intiziâlu a combati, parcè che no ti darai nancje un sflic de sô tiere; jo ur ài dât Ar di legjitime ai fîs di Lot.

10 Par vieri a jerin a stâ i emim, un popul grant, un slac di int e alte precîs dai anakits. 11 Ju cjapavin par refaim, spudâts i anakits, ma i moabits ju clamavin emim. 12 A Seir a jerin a stâ par vieri ancje i urits, che i fîs di Esaù ju spodestirin e displantarin di fonde fûr par sistemâsi impen di lôr come che al à fat Israel su la sô tiere, la legjitime vude dal Signôr.

13 Jevait sù cumò e passait il riul di Zered. Sicheduncje o vin passât il riul di Zered. 14 Di Kades-Barnee, par scjavaçâ il riul di Zered, o vin girât par trentevot agns; cussì e jere sparide dute la gjernazie dai oms in etât di puartâ armis, come che il Signôr ur veve zurât. 15 La man dal Signôr si jere metude cuintri di lôr par netâju di plante fûr dal campament.

Passaç par Amon

16 Cuant che la muart e veve fat sparî framieç dal popul i oms in stât di puartâ armis, fint al ultin, 17 Il Signôr mi fevelà cussì: 18 Tu stâs par passâ Ar, la tiere di Moab e tu ti cjatarâs denant dai fîs di Amon. 19 No sta tacâju e no sta intiziâju, che no ti doi piç de tiere dai fîs di Amon: ur e ài dade di legjitime ai fîs di Lot.

20 Ancje lôr a passarin par une tiere di refaim; i refaim a jerin a stâ par vieri, e i amonits ju clamavin zanzumim, 21 int grande par numar e par stature, precîs dai anakits. Il Signôr ju fiscà denant dai amonits, che ju spodestirin e si sistemarin impen di lôr, 22 come che al veve fat pai fîs di Esaù, che a jerin a stâ a Seir; al veve fat fûr denant di lôr i urits, e ju faserin cori par sistemâsi tal lôr sît fint al dì di vuê. 23 Istessamentri ancje cui avits, che a jerin a stâ te campagne fint a Gaze: i kaftorits, di riunde di Kaftor, ju spodestirin e si sistemarin lôr impen.

Vitorie su Sicon: il Galaad

24 Movêtsi! Cjapait il campament e passait il riul di Arnon. Ve, o met tes tôs mans Sicon, re di Chesbon, l’amoreu, cun dute la sô tiere. Scomence la concuiste; invoilu a batisi. 25 Tacant di vuê, o slargji il terôr e la pôre di te in ducj i popui che a son sot ducj i cîi: chel che al sintarà il sunsûr che tu ti sdongjis, al sbalsarà di spavent e si voltarà di sanc.

26 Dal desert di Kedemot, o ài mandât mes par puartâi a Sicon, re di Chesbon, chestis peraulis di pâs: 27 O ài chê di passâ pe tô tiere; o larai pe mê strade cence butâmi ni a drete ni a çampe. 28 O mangjarai la spese che tu mi varâs vendude su la brucje e o bevarai l’aghe che tu mi varâs dade a paiament. O vuei dome passâ a pît 29 come che mal àn acuardât i fîs di Esaù che a son a stâ a Seir e i moabits che a son a stâ a Ar, fintremai che no passi il Gjordan par lâ inte tiere che il Signôr nestri Diu nus dà. 30 Ma Sicon, re di Chesbon, no nus lassà passâ gran par li di lui, parcè che il Signôr to Diu i veve inrochît il spirt e indurît il cûr par metinusal tes nestris mans come che al è ancjemò. 31 Il Signôr mi disè: Viôt mo! O ai scomençât a dâti Sicon e la sô tiere; tache la concuiste e devente paron de sô tiere. 32 Sicon al marçà cuintri di nô cun dut il so popul a Jaas, par netânus. 33 Il Signôr nestri Diu nus al consegnà e lu baterin, lui, i siei fîs e dut il popul. 34 I vin cjoltis dutis lis citâts e o vin distinât al svinidriment dutis chestis citâts di oms maridâts, feminis e fruts, cence lassânt scjampâ un, 35 fale il besteam, che lu vin tignût di rafât insieme cun ce che o vevin strafuît des citâts cuistadis. 36 Di Aroer, che al è adôr de valade dal Arnon, e la citât che je te valade, fint a Galaad, no ’nd è stade une citât che no vedin rivât a cjapâle; il Signôr nestri Diu nus es à dadis dutis. 37 Però no tu ti sês svicinât a la tiere dai amonits ni a la regjon dal riul Jabok ni a lis citâts de mont ni a dut ce che ti veve inibît il Signôr nestri Diu.

Notis:

  • 2,5 - I idumeus, de gjernazie di Abram (Gjen 36), i moabits e i amonits (vv. 9 e 19) de gjernazie di Lot, a jerin stâts sistemâts dal Signôr, come Israel, tune tiere che par vieri a jerin a stâ altris gjernaziis.
  • 2,23 - I kaftorits a jerin i filisteus di riunde di Crete o de Asie minôr (Gs 13,2).
  • 2,26 - Dal desert di Kedemot o ben “dal desert de Jevade”.
Cjapitui: